Odinsbarn av Siri Pettersen

odinsbarn_little_tree_of_stories

”Thorrald lyckades ta sig in genom dörren, men han förmådde inte stänga den bakom sig.”

Odinsbarn handlar om Hirka den svanslösa. Som spädbarn hittas hon av en man från norr som sedan sticker kniven i henne för att dölja att hon inte har någon svans. Hon överlever och under femton år lever hon i tron om att hon blivit av med svansen i en vargattack. Men mannen som fann henne vet sanningen. När Hirka får reda på att hon i själva verket är ett Odinsbarn från en annan värld faller hela hennes värld samman. Samtidigt sprids rykten om uppror och uråldriga varelser. Det styrande i Rådet blir allt mer oroliga och rustar för krig.

I början fann jag boken ganska långsam, men inte i den mening att den var tråkig utan det väcktes för många frågor. Det kändes hela tiden som om jag missat något viktigt. Vad är Rådet för något? Slockna? Siaren? Boken är skriven som om läsaren redan vet svaren på dessa frågor innan hen öppnar boken. Trots att detta var irriterande till en början rullade berättelsen på ganska snabbt igen och ju mer jag läste ju mer föll allt på plats. Om man som läsare fått förklarat för sig lite tidigare vad alla saker var för något hade det varit lättare att följa med i början. Men det är ju ett avvägande man måste göra, för samtidigt bidrog ovetandet till spänningen. Det blev tillslut en bok som jag inte ville lägga ner, som jag kunde sitta på jobbet och längta till.

Den tar även upp tro vilket gör den väldigt intressant. Siri visar nämligen på vilka olika funktioner tro kan ha i ett samhälle och för människor. Den styr upp, skapar struktur och skänker hopp samtidigt som den skapar klyftor, är lätt att utnyttja för att få fördelar gentemot andra eller för att kontrollera dem.

Den är spännande, fantasifull, påhittig med en stark kvinnlig huvudkaraktär och med en fantastisk handling som bara fortsätter och fortsätter. Jag gillar verkligen hur Siri Pettersen gjort Hirka till en känslig varelse med styrka, mod och förnuft. Det blir en bra balans.

Tack B. Wahlströms för att ni skickade pocketupplagan av Odinsbarn till mig!

A summary of the ‘going native challenge’

As many of you know, during the summer I challenged myself to read only books written by Swedish authors. I called the challenge going native. For years I’ve only read books in English, written by English speaking authors, which made me realize that I knew more about foreign writers than Swedish ones.  I felt as if I’d lost contact with my country. Thus I created this challenge, and I recommend you do the same if you find yourself feeling this way. Here is a brief summary of what I read as a part of my going native challenge.

Läs mer

Book review -Vi är inte sådana som i slutet får varandra by Katarina Sandberg

vi_ar_inte_sadana_som_i_slutet_far_varandra

Vi är inte sådana som i slutet får varandra by Katarina Sandberg

(An attempt at translation: We are not the ones who get each other in the end)

”Jag är en enda natt. Resultatet.” (I am one single night. The result.)

Cassiopeja is 19 years old and doesn’t know what to do with her life. Escaping the small town where she grew up, she ends up studying law with classmates living on their daddy’s money in Stockholm. While everyone around her is falling in love and getting married, she finds herself rolling her eyes at love and trying not to make the same mistakes as her mother. However, deciding to take piano lessons changes everything and makes her realize the meaning of love and life.  Läs mer

Book Review – The Fifth Wave by Rick Yancey

16101128The Fifth Wave by Rick Yancey

”There will be no awakening”

Trust no one. Those three words literally describe the whole book, trust no one. Earth has been invaded by aliens, determined  to destroy humanity and take over the planet. Cassie thinks she’s the only one alive. With her brother’s teddy bear in one hand and her trusted M16 in the other, she searches for her brother who was taken by what seems to be the army.

Right, I know I’m a bit late to the party, but better late than never. Everyone has been raving about this book and I kind of understand why it might appeal to some people, but personally, I didn’t love it as much as I expected. However, I’d be lying if I said it didn’t leave me with something to think about. And no, it wasn’t the love story, it was the psychology behind the whole story itself. What happens to us when we can’t trust anyone except ourselves? What would we do if we don’t have access to the technology we’re used to? What would we turn into? Brutal killing machines? Would we try to help or would we only care for ourselves? So many questions.

I honestly found myself feeling nauseous many times while reading. There were so many parallels that could be drawn to the  holocaust during WW2. It made me see humanity in a different light.

The only thing that made me cringe was the love story between Cassie and one of the other characters (no spoiling). You don’t just fall in love and stop thinking rationally as soon as you meet a person. But when I think about it now, maybe you do, especially when you’re scared, lonely and constantly in danger?

Even though I didn’t love it, it was well worth a read. If you like dystopias and playing with thoughts of alien invasions and what would happen to humanity, you should definitely give this one a try.